onsdag 8 december 2010

Nu får det vara nog!

Jag är en otroligt känslig person och jag kan utan tvekan påstå att jag ibland säkert i onödan är en oroliga mamma. Men någonstans försöker jag tänka på varför jag är det och försöker då sluta.
Varför skulle man inte bli en extra orolig förälder då ens barn varit sövd 3 ggr innan hon ens fyllt 1år?
Ska det vara lätt att ge sitt barn ett bra förhållande till mat när hennes start med smakportioner varvades med lavemang en gång i månaden?
Skulle jag höra andra barn och föräldrar som varit med om detta skulle jag inte i fråga sätta deras oro så varför ska jag behöva i fråga sättas? Det är ett år sedan senaste lavemanget och varje dag måste vi har sten koll på nr 2. Missar vi detta en dag för mycket så blir vi tvungna att plåga vårt barn. Och för alla som missat detta så kommer inte nr 2 utan mat och krångliga magar mår i allmänhet inte bra av att vara tomma för många timmar så mat är viktigt på många sett för vårt lilla hjärta.

Jag vill inte säga i från i första taget. Men det går till en viss gräns. Och gränsen då det gäller min dotter är inte lika lång som när det handlar om mig själv.

Idag är jag ledsen, arg och besviken. Min gräns har nu dragits ut alldeles för långt och nu måste jag tyvärr bli den klagande föräldern jag inte ville vara. Detta har nu byggts på i över ett år så nu får det vara nog!!
Jag vägrar lämna min dotter med oron en hel dag med vetskapen att hon kanske inte ätit mer än en skorpa mellan 10-14!! Jag tvivlar alltid en aning då jag uttrycker hur jag känner. Får man verkligen säga så här?? Sårade jag en människa nu?? Frågan jag ofta inte ställer mig är tvärtom. Var det ok att jag blev sårad nu? Och det finns nog inte en enda vuxen människa med lilla Nelas mag resa som skulle acceptera att leva på smörgåsar en hel dag så varför ska hon?

Jag kan lova att det varit trevligt med några extra kronor i plånboken i några månader men nu skiter jag blankt i dessa korvören för nu orkar jag inte mer. Det räcker med att jag har vänt ut och in på mitt huvud för att hon ska äta hemma. Ska jag då oxå vända ut och in på andras huvud? Nej tack!

Tack till mina kunder som står ut med att bli klippta av en frisör som ibland har svullna ögon och får lyssna på mitt ältande för min fasad är tunn och i dessa lägen spricker den. Det var en underbar lärare som sa till mig att denna fasad måste byggas på för jag ska orka jobba som frisör och jag lovar att det kommer dagar då hon verkligen har rätt men idag är jag nog ändå glad att den är tunn.

Kramelikram




1 kommentar:

  1. Följ ditt hjärta Paula! Du är en underbar mamma Paula. Nela ska vara lycklig att hon har en mamma som bryr sig så mkt om henne!

    Det finns väl ingenting i världen som kan vara bättre för din lilla prinsessa än att hennes underbara mamma lyssnar på sitt hjärta och gör det som känns rätt?

    Stå på dig Paula. Hoppas du känner att vi är många som bryr oss om dig. Du är en av dom mest kärleksfulla och omtänksamma människorna jag känner!

    Massor av kramar!

    /Jenny M

    SvaraRadera