onsdag 11 augusti 2010

Fler prövningar

Både igår och idag har vi haft en obehaglig känsla i kroppen som kommer fortsätta infinna sig fram till den dagen då vårt lilla hjärta klarar av att sköta magen utan att vi måste ha stenkoll på den varje dag. Denna gången var det tack och lov falskt alarm vilket är ett plus då det är första gången det inträffar på 1,5 år!! Inte konstigt man blivit skadad i psyket av denna lilla mage. Sedan hon var 7 månader har det alltid inneburit jobbiga mediciner eller som de flesta gånger upprepade sjukhus besök med hemska lavemang. Jag önskar inga stackars barn behöva uppleva detta och inte heller stackars föräldrar behöva se sitt barn fara så illa.

Det finns nog tyvärr de som anser släpp det. Men vissa upplevelser bär man med sig och påverkas mer av än andra och jag lovar att det finns inget annat som är värre än att se sitt lilla barn lida och man är helt maktlös. Ibland undrar jag varför vi skulle behöva uppleva detta. En gång har man sagt till mig lid inte med andra, det hjälper inte. Med detta i bagaget kan jag lova att jag inte lider mindre med andra människor.

En av många kommentarer som etsat sig fast är Nela mår ju inte så dåligt av detta som du gör.
Personen som sa detta menade det säker inte som jag tog det men den gör fortfarande ont i mitt hjärta och någonstans undrar jag hur denna person hade upplevt samma situation.

När jag nu är inne på detta ämne måste jag ventilera något jag blir ledsen över.

De som påstår sina barn "hålla igen". Ok det gör de säkert ibland men givetvis av någon anledning. Det var till och med en sköterska som påstod att Nela "höll igen" då hon var 1år och precis fått klyx för 25 gången på ett halvår. Jag hade gärna gett henne ett lavemang utan bekymmer och sagt att hon skulle hålla igen!
Och så de som tvingar sina barn att sitta på pottan tills det kommer något. De borde ta en funderare.

Så idag var första och sista gången jag sökte om pott träning på föräldrar forum. Stackars barn!!

Jag får perioder då alla känslor från denna tid bubblar upp och är skit jobbiga och då är min blogg det bästa jag vet!!! Tack alla ni som kikar in hos mig!

Kramelikram




1 kommentar:

  1. Visst bor de kvar. I våras hade vi bott där i 20 år. Det firade jag med att flytta... ;)

    SvaraRadera