onsdag 14 april 2010

Orka?


Jag ska egentligen inte klaga då jag har ett företag som går över förväntan och jag älskar det jag gör. Jag skulle kunna jobba heltid men då skulle jag inte orka leva utanför mitt jobb och förmodligen inte heller göra ett lika bra jobb. Detta har de flesta överseende med. Men just nu har jag en tid i mitt jobb där jag kommer gå till jobbet och känna att hur mycket jag än skulle jobba så skulle jag inte räcka till. Den känslan är aldrig behaglig.

Igår var jag slut som människa och kände mig som en värdelös mamma. Ok om jag är slut det är man ibland och efter det är man på topp igen men när jag känner mig som en dålig förälder då är inget annat egentligen värt någonting. Vår Nela var så trött i sin lilla kropp i går kväll att efter stort utbrott då hon inte fick på sig pyjamasen själv, och mamma fick inte hjälpa så somnade hon av utmattning sittande utan blöja och pyjamas i soffan. Detta är inte ok för mig. Så idag hade jag tyvärr önskat mig ett jobb inom kommunen då jag kan ringa och säga att idag pallar jag inte. Klart jag kan det på mitt jobb men när ska jag ta igen den dagen? Omöjligt.

Så idag går jag på flera reserver och längtar tills imorgon då vi är lediga. Det kunde ju alltid varit värre. Eller hur:(

Hoppas jag kan ge lite mer positiv energi här imorgon.

Kramelikram

3 kommentarer:

  1. Det du skriver om föräldraskap är nog rätt universellt, dock inte sagt att man känner sig gräslig i alla fall. Vet hur det är när det känns som om man bränt alla reserver och då är det svårt att hitta tröst i tankar som "vi är i alla fall friska". Jag hoppas innerligt att det snart känns bättre och, du, vilken rofylld bild. Kram.

    SvaraRadera
  2. Vissa dagar är bara helt hopplösa, men nästa dag kan vara underbar, inte sant?

    Har glömt bort småbarnstiden men om 1 vecka ca är vi där igen:)

    Kram Gunilla i Singapore

    SvaraRadera
  3. Hej Paula! Verkar som att vi är många som har det tufft på olika sätt just nu. Tur att vi har varandra =) Säg till om du vill ta en fika nån em. Kram Jenny.

    SvaraRadera