Vårt lilla hjärta har nu sovit gott i sin säng en hel vecka. Hon verkar ha bestämt sig för att det är där hon ska sova nu och då gör hon det. En styrka hos en människa är att vilja. Och Nela har en vilja av stål. Hon har vaknat varje natt i 3 år och vi har inte gjort någon stor grej av det mer än att jag har varit trött och sliten. Men jag tror att barn gör saker när dom är redo och nu är hon redo för att sova själv. Givetvis tror jag att det kommer perioder hon kommer vilja sova hos oss och det är helt ok.
Sömnen har varit tung och kommer vara i perioder men det vi vet är att det drabbar inte Nela. Men oron för Nelas lilla mage tar aldrig slut. Gråten har suttit i halsen sedan igår när jag inser det jag avskyr mest i hela denna världen. Jag kommer behöva ge henne klyx. Jag avskyr detta och har i 2 år varje gång det inträffar hoppats att det är sista gången. Det är länge sedan vi behövde åka till sjukhuset 3 dagar i rad och ge lavemang men känslan efter dessa vidriga gånger sitter etsat fast. Och varje gång jag måste ge klyx så går nåt i mitt hjärta sönder. Jag får svårt att andas och det gör så ont......
Det sista man vill är att ens barn ska fara illa och definitivt inte vara orsaken till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar