Igår var en jobbig dag för alla i vår familj. Jag frågar mig hur mycket en människa klarar av?? Lilla Nelas mage har varit bra länge med medicin som hon äter. Men som pricken över alla förkylningar och öron inflamationen så fick jag igår ge henne det värsta jag vet. Klyx.
Det finns inget här i detta liv som gör mig ledsnare än att behöva plåga mitt barn som annars tar både stick i fingret, koll i öron, ta bort vax i öron, kolla hals utan minsta pip. Men detta gör att hon får panik i hela kroppen bara hon ser den förbannade flaskan. Jag klandrar henne inte. Hon har plågats allt för många gånger på sjukhus och hemma i 2 år och detta sätter sina spår. Vad gör en mamma i detta läge?? Plågas ända in i märgen. Jag gråter inombords och efteråt brister jag och faller i tusen bitar. Alla känslor som sitter kvar kommer fram och blanda sig med denna gång. För mig och Nela spelar det ingen roll om det är ett halvår sedan sist för man hamnar som på noll och hoppas att man aldrig mer behöver se den stora hemska förpackningen. Precis som alla andra gånger som ej går att räkna.
Men idag mina vänner fick Nela det största plåstret. SNÖ!!! Vilken lycka!!! Tack den som sände dessa flingor!
Jag förstår dina känslor Paula! Det finns inget värre än att se sitt barn lida. Och inte blir det bättre av att inte kunna förklara att man gör det för deras eget bästa. Det skär i hjärtat!
SvaraRaderaKanske finns det en liten ängel inblandad i årets första flingor... ;-)
Kram
Jag tänker på er!
SvaraRaderaKänner igen mig i precis varje ord du skriver! Har en liten kille som grips av precis samma panik som din lilla Nela gör när man tvingas använda sig av Klyx, det känns djävulskt, pressa in all denna vätska i denna lilla tarm som redan är sprängfylld! Tänker på dig/er och känner med dig/er! //Kramar
SvaraRadera